Publicerad: 2010-09-07 18:33
Jag har aldrig saknat CS mindre
Den här krönikan, bloggen eller kolumnen skulle ha skrivits direkt efter IEM-finalen på GamesCom där svenske Morrow slog IdrA i StarCraft II. Vi hade precis tapetserat siten med en stor vinnarbild med den svenske segraren och jag kände för en analys av evenemanget, men det hela rann ut i sanden. Precis som mycket annat på sistonde, till exempel bloggandet.

Intel Extreme Masters Global Challenge i Köln blev något utöver det vanliga. Det blev inte som vilket Shanghai, Dubai eller CeBIT som helst. Det var ESL:s första evenemang med nysläppta StarCraft II och alla trodde på en rivstart och att SC2 skulle bli den e-sportshow alla hade hoppats på.

Oh herregud, vilken show det blev! Carmac:s utdragna turneringsformat (kvartsfinaler en dag, semifinaler en annan och finalerna på en egen dag) passade StarCraft perfekt. Varje match fick sin egen upptrappning, siterna hann göra riktigt coverage och webben fylldes med intressant innehåll. Varje fight blev intressant medans på CeBIT blev allt bara utdraget med CS och WoW. Det var perfekt att följa hemifrån.

I turneringen hittade vi allt: Gamla legender som MadFrog, etablerade spelare som IdrA och White-Ra, nya Battle-net hjältar och en alldeles särskild inhoppare i svenske MorroW som fick ersätte Brat-OK. Det fanns en stark turneringschef, en huvudsponsor som hyllade nördarnas nördsite, en tysk som knappt kunde göra intervjuer, klassiska förseningar, datorstrul och en stor konstnär. En ordkonstnär som förklarade varje detalj och gjorde spelet enkelt för såväl 2-åringar och pensionärer. Vi fick också en KeSPA-konflikt, en dryg IdrA och en ödmjuk TLO. Det fanns nerv.

Det var Terran hit och Terran dit. Det var värdelösa mirrors och underpowered Protoss. Det var som att varje match betydde på riktigt. Att varje känslig handrörelse betydde vinna eller försvinna. Det var som att e-sporten fick liv igen och helt plötsligt började i alla fall jag slaviskt följa alla matcher. Jag intresserade mig för varje profil, för varje karta. Jag tog till mig proffsen hemligheterna och försökte applicera det på mitt eget spel.

Blizzard greppade e-sporten i nacken, kastade den vårdslöst i backen och hela e-sportvärlden skrek: Vi är besegrade!

I Quake Live fick vi äntligen något nytt - hemmaspelaren k1llssen chockade alla och vann turneringen framför ögonen på Cooller, Rapha och de andra spelarna. Visst var det lite snopet, men vilken turneringen han gjorde! Aggressivt spel och utan respekt - och visst fick han stöd från hemmapubliken. Publiken som till stor del satt och väntade på nästa StarCraft-match verkade gilla det dom såg. Och helt plötsligt blev det e-sportmagi.

Ja hela evenemanget var magiskt, trots att jag inte var på plats. Varje försening blev positiv istället för negativ - eftersom man bara ville ha mer. Jag skrev det på Carmacs Twitter: Det här är förmodligen ett av de bästa e-sportevenemangen jag följt hemifrån någonsin.

Jag har aldrig saknat CS mindre och jag väntar bara på nästa stora ESL-turnering med StarCraft II och Quake Live.



greykarn